Vatorsecurities.se använder sig av cookies för att ge dig som besökare en så bra upplevelse som möjligt.
27 september 2018

Tidningen Chef intervjuar Vator Securities vd Homan Panahi

Artikel hämtad från tidningen Chef, 2018-09-26

Som sjuåring sålde han kaniner på Teherans avgasmättade gator. I dag är Homan Panahi vd för ett snabbväxande investmentföretag med 19 anställda. Målet är att förändra världen.

Hur startar man en investmentbank?I vilken ände börjar man? Ett vitt–förgrenat nätverk inom näringslivet är förstås en fördel. Liksom ett skyhögt startkapital och en lång karriär inom finansindustrin att falla tillbaka på. Homan Panahi hade inget av detta när han grundade sin investmentbank Vator Securities för åtta år sedan.

”I stället hade jag försökt lära mig branschen genom att ta ett jobb på lägsta tänkbara nivå, som mötesbokare. Det är ungefär som att börja som diskare på restaurang”, säger Homan Panahi och refererar till en verksamhet han kände sig betydligt mer hemtam i.

Under ett par år drev han en Sibylla-kiosk i Gävle, obetydligt större än en friggebod, där han tillbringade hela dagarna med sin far.

Homan Panahi införde en ny, effektivare löpande band-metod för matlagningen, vilket i kombination med större utbud gav en fyrdubbling av omsättningen. Mellan lunch- och middagsrusningen efter hamburgare och chorizo fanns ändå gott om tid att fundera, över framtiden och livet i stort.

”Jag har ju alltid brottats med frågan: Vad är poängen? I kiosken passade jag på att plöja massor av böcker, samlingar om de stora filosoferna genom tiderna och deras idéer, allt från Platon till Nietzsche. Läste, strök under, frågade pappa om han tänkt på att … Tills nästa kund dök upp och beställde en korv med bröd.”

Under sitt filosoferande kom Homan Panahi åtminstone fram till en sak, nämligen vad han inte ville med sitt liv: Utbilda sig till läkare, ingenjör eller jurist. Trygga, hedervärda yrken allihop, men inget som någonsin skulle göra honom lycklig, det kände han på sig.

”Jag letade efter något större och mer meningsfullt. Frågan var fortfarande bara vad.”

Homan Panahi växte upp i Iran under enkla omständigheter. Som sjuåring sålde han leksaker i Teherans parker och längs de avgasmättade gatorna, och även kaninungar som familjen födde upp i en bur uppe på taket. Kriget mot Irak rasade och staden träffades ibland av missiler. Till Sverige kom han som tolvåring i december 1989. Första bostaden i det nya landet var en flyktingförläggning i Märsta.

Homan Panahis 3 karriärtips:

1) Ta reda på vad du inte vill

”En bra början, nästan lika viktig som att bestämma sig för vad man vill.”

2) Gör det meningsfulla

”Vad är det för vits med att bli framgångsrik i sitt yrke, om man ändå inte blir lycklig?”

3) Gå inte efter titel

Sök i stället upp någon du ser upp till och vill vara lika bra som.”Ser du inte upp tlll din nuvarande chef är det dags att flytta på sig.”

Skolan gick bra, så pass att han med tiden blev doktorand i pedagogik. Men som nästan färdig doktor hoppade han av. Homan Panahi såg inte längre vitsen med pedagogik som vetenskaplig disciplin – trots all forskning i ämnet sjunker ju resultaten ute i skolorna.

Samtidigt hade han via sin påbörjade doktorsavhandling fått upp ögonen för en märklig ovilja bland bankerna att skaffa kapital till småföretag med potentiellt revolutionerande innovationer inom hälsa, medicin och sjukvård. Idén till Vator Securities var född.

Bolaget har i dag 19 anställda och beräknas i år omsätta 80 miljoner kronor. Totalt har man tagit sex livsvetenskapsbolag till börsen varav tre passerat miljardvallen i värde.

”Det här är bara början. Först nu börjar jag genuint kunna mekanismerna i den här industrin. Jag känner mig som en sorts aktivist, som faktiskt bidrar till lösningen av stora globala problem inom livsvetenskap, läkemedel och medicinteknik.”

”Nyligen gjorde vi vår största kapitalanskaffning någonsin och man känner hur spiralen uppåt tar ny fart. Jag upplever det hela som ytterst angeläget och meningsfullt”, säger Homan Panahi.

Vad borde du gjort annorlunda?

”Kanske kommit igång med detta lite tidigare. Då hade jag ju hunnit ännu längre nu. Samtidigt är jag glad att jag inte boxade in mig för tidigt, utan envisades med mitt sökande – det var nog därför jag hamnade rätt till slut.”